Inför en resa snurrar alltid tusen praktiska tankar i huvudet. Vilken valuta används? Hur lång är flygresan? Kommer min skolspanska att räcka? Men den här gången var frågorna även av ett helt annat slag: Hur kommer jag att bli som förälder? Kommer det att bli en pojke eller en flicka? Vad ser man i ett mikroskop vid IVF insemination?
Vad ska jag säga till familj, vänner och kollegor om vår resa till Colombia? Det var frågor som inte gick att googla sig fram till.
På ett sätt är denna resa kanske inte den längsta jag gjort men på många sätt den största. I resväskan låg inte bara kläder och pass, utan också nervositet, glädje och en enorm livslust. Det var många tankar och funderingar under resan men framför allt en påminnelse om att kärleken till ett barn kan finna vägar – trots avstånd, gränser och fördomar.
Väl framme märkte jag att oron släppte. Jag är försiktig och följer UD:s reserekommendationer på plats. Hotellet känns bra och ligger i ett tryggt område,
och var ett tips från en idag förälder från Tammuz. Jag testar maten, hittar en trevlig bar och börjar sedan spana efter områden som kan vara intressanta för nästa resa, vilket var ett annat bra tips jag också fick innan jag åkte. Ett annat tips kan vara att köpa en barnbok på spanska, det är kul för både liten och stor och kan vara svårt att hitta i Sverige där utbudet är mycket mindre.
Det första klinikbesöket
När den stora dagen kommer vaknar vi upp tidigt och har kvällen bad vi hotellet att beställa en Taxi till den angivna adressen. Vi får ett öppet välkomnande och det märks att kliniken är van vid olika familjekonstellationer. På bordet ligger en bilderbok om surrogatmödraskap och processen som heter “Papas en Colombie”. Det är en fin detalj som vi välkomnar.
En del blivande föräldrar stannar kvar i landet och kombinerar det med en längre vistelse och andra åker hem ganska fort. Allas resor är så olika men samtidigt finns det så många liknande beröringspunkter. På hotellet tänker jag att det är nog vanligt att en resa till ett annat land för att starta en surrogatprocess skapar tankar och funderingar – det är en naturlig del av att bilda familj och att vara människa.
För dom som inte rest ännu så vill jag bara säga att alla tankar är viktiga och bra. Man kan bolla med sin partner men även med andra med liknande erfarenheter.
Väl på plats, njut av kulturen och var nyfiken för det finns så mycket i den latinamerikanska kulturen som man kan ta med sig hem och bygga vidare på i vardagen. Hemma har det klassiska majsbrödet, Arepas och colombiansk sallad
blivit ett stående inslag. Jag lyssnar på latinamerikansk musik, följer nyheter därifrån, och känner hur resan fortsätter även hemma i vardagen.
Resan är ett fint minne som satt sitt spår och även om detta bara är ett delmål så är det betryggande att ha denna del i processen klar. Och framför allt, en påminnelse om att kärleken alltid hittar en väg.
