Roy Youldous är ansvarig för marknadsföring, affärsutveckling och sociala medier i Tammuz, med en magisterexamen i kommunikation och företagsekonomi. Roy gick med i teamet efter sin surrogatmödraskapsresa, vilket motiverade honom att hjälpa andra människor att förverkliga sin dröm om att få barn. Genom åren har han träffat hundratals män och kvinnor och stöttat dem i deras surrogatmödraskapsresor med tålamod, förståelse och mycket kärlek.
Hej Roy, berätta vad som fick dig och din partner att bestämma er för att ge er ut på surrogatmödraskapsresan tillsammans.
Vi har alltid velat bli föräldrar, redan innan vi kände varandra. Strax efter att vi började umgås pratade vi om frågor som ”vad är rätt väg”? och ”hur i helvete tar man första steget”? Vi kände att vår kärlek var tillräckligt stor och att förhållandet var tillräckligt stabilt för att bilda familj. Till en början tittade vi på möjligheten till gemensamt föräldraskap, men mycket snabbt insåg vi att denna typ av föräldraskap är mindre lämplig för oss. Vi ville skapa en familjeenhet och vi gav oss iväg.
Vilka överväganden tog ni hänsyn till när ni bestämde er för att åta er ett surrogatmödraskap?
Vi gav oss ut på resan 2012, vid en tidpunkt då information och alternativ var ganska begränsade. Det första och omedelbara övervägandet var ekonomiskt – vilket surrogatmödraskapsresmål som skulle vara realistiskt för oss att uppfylla drömmen.
Ett annat övervägande var förhållandet till surrogatmamman. Även om vi valde att åka på en resa österut, var det viktigt för oss att skapa en viss relation med surrogatmamman.
Vi förstod att det inte skulle finnas någon djup koppling här på grund av skillnader i kultur, språk etc. men under hela graviditeten skickade vi surrogatmamman en video och ett brev och fick även foton och videor från henne. Än idag är vi i kontakt på Facebook. Dessutom var det viktigt för oss att välja en äggdonator med lämpliga egenskaper. Det sista och mycket viktiga var att välja ett etablerat och erfaret företag – och det var så vi kom till Tammuz.
Varför valde ni Tammuz för att följa med er genom processen?
Tammuz var den största och mest erfarna byrån. Vi insåg att en så komplex och utmanande process görs bättre av ett företag med erfarenhet och kunskap och detta visade sig vara det bästa valet för oss. Genombrottet som Doron (företagets grundare) gjorde för att göra surrogatmödraskapsprocesser tillgängliga för homosexuella förändrade våra liv. Plötsligt fick vi veta att det finns ett sätt att bilda familj, genim ett förfarande som fram till detta ögonblicket skulle ha sett ut som något ur en science fiction-film.
Varför valde ni Thailand när ni bestämde er för att starta processen?
Vi valde inte Thailand. Vi valde Indien i början – främst mot bakgrund av den möjliga kostnaden (jämfört med alternativet i USA under dessa år), men efter flera misslyckade försök i Indien ändrades lagen i landet och vi befann oss i en svår situation. Vi visste inte hur och om vi överhuvudtaget skulle kunna fortsätta resan. Det var en period av väntan som var nervös, särskilt eftersom mycket pengar redan hade spenderats och det inte fanns något i horisonten att uppfylla drömmen. Som tur var för oss hittade Tammuz några månader senare ett nytt resmål och öppnade surrogatmödraskapsrutten i Thailand. Lyckligtvis lyckades det första försöket där och resten är historia.
Vilket stöd fick ni under surrogatmödraskapsresan och hjälpte det?
Det fanns flera stödkretsar: först var Uri och jag där för varandra – vi etablerade partnerskapet och såg till att lyssna, dela med oss, rådgöra och ge utrymme åt varandra. I den andra kretsen fanns den utökade familjen: föräldrar, systrar, mor- och farmödrar, mor- och farfädrar, mostrar, fastrar, morbröder, farbröder och vänner som hjälpte oss ekonomiskt och känslomässigt.
I den tredje kretsen fanns Tammuz som gav personligt och nära stöd och förberedande workshops för föräldraskap och möten med professionella samt föräldrar, som stödde oss och hjälpte oss att bli mer redo att bli föräldrar. Man kan inte förvänta sig allt och oavsett hur mycket man förbereder sig och organiserar och studerar och konsulterar – föräldraskap överraskar dig fortfarande.
Vad var ert intryck av surrogatmamman under processen? Var ni på något sätt inblandade under graviditeten och förlossningen? Håller ni kontakten idag?
Kontakten med surrogatmamman var mycket begränsad och vi hade egentligen inte direktkontakt med surrogatmamman under processen, förutom ett antal videor och meddelanden som skickades med hjälp av Tammuz. Bristen på förbimdelse var utmanande eftersom vi ville vara glada och det fanns många frågor och osäkerheter. Men vi träffade henne faktiskt ungefär två timmar före förlossningen och det var ett underbart, spännande möte och också lite (mycket) obekvämt.
Stötte ni på hinder eller svårigheter under processen?
Självklart. Surrogatmödraskapsprocessen är i grunden utmanande. Det är en känslomässig upplevelse av upp- och nedgångar, förväntningar och besvikelser, och mycket pengar. Svårigheterna är främst ovissheten och känslan av att förlora kontrollen. Faktum är att allt sker långt borta och du har ingen förmåga att hantera, kontrollera och veta vad som händer i varje ögonblick. Man måste lita på många människor, vänta på svaren tills de kommer (thailändsk tid) och det är inte lätt.
Dessutom är kostnaden för processen utmanande och i en tid då det inte fanns några ”säkra fram till födseln”-program så fanns det en rädsla för att vi inte skulle kunna slutföra processen om pengarna tog slut. Vad skulle vi då göra? Det är också viktigt att komma ihåg att eventuella misslyckanden/misslyckad retur etc. försenar processen avsevärt. Och stängningen av Indien-rutten var frustrerande och vi fruktade att vi inte skulle kunna fortsätta resan någon annanstans.
Flytten till Thailand var också utmanande. Kort efter att processen började och surrogatmamman blev gravid började demonstrationer och en militärregim som komplicerade processen och orsakade en hel del oro.
Hur var graviditetsperioden: testerna, ultraljudet, upptäckten av det nyfödda barnets kön?
Graviditeten gick smidigt. Testerna kom i tid och vi fick svar och respons på varje test.
Dessutom konsulterade vi privat med en gynekolog som hjälpte oss att känna oss trygga. När vi fick reda på att vi väntade tvillingar hoppade vi av glädje. Efter en lång period av försök, väntan, besvikelser och misslyckanden blev det ett enormt firande. Doron ringde och sa ”vi hör hjärtslag. Vi hör ett till hjärtslag ” – tjöt vi av upphetsning. När vi fick höra att det var två töser blev glädjen än större för vi ville verkligen ha flickor.
Beskriv tvillingarnas födelse, hur kändes det?
Det mest spännande ögonblicket i våra liv! En och en halv månad före den planerade förlossningen fick vi ett samtal från Tammuz att surrogatmamman var på väg till sjukhuset. Vi blev chockade. Vi ändrade snabbt flygbiljetterna, bokade hotell, lämnade vår hund Lucy hos min syster och flög redan nästa dag – jag, Uri och min mamma som följde med oss och hjälpte oss mycket.
Vi anlände till sjukhuset strax innan förlossningen, träffade surrogatmamman och hennes familjemedlemmar, kramades och kunde knappt tro det. Det var ett surrealistiskt ögonblick som var större än livet. Under förlossningen väntade de utanför rummet eftersom det var kejsarsnitt och de fick inte komma in. Några minuter senare såg vi de fantastiska, små, skrikande Elia och Liri – på väg till termin. Det var många tårar och stor uppståndelse.
Hur råder ni blivande föräldrar att övervinna den oro och press som finns i denna process?
Naturligtvis kommer varje blivande par/förälder från en annan plats, med olika bekymmer, rädslor, förmågor och behov. I allmänhet skulle jag först och främst rekommendera att kontrollera de olika alternativen, träffa 2-3 byråer och jämföra de olika parametrarna (land, klinik, kontakt med surrogatmamman, äggdonation och kostnad naturligtvis).
Därefter samordna förväntningarna med byrån, diskutera allt som kommer upp, stör er, intresserar er och förklara vad som är viktigt för er i processen, vad som särskilt stör er, vad skrämmer er.
En annan sak – kom ekonomiskt förberedd. Detta för att ni inte ska bli stressade när ni måste ”jaga pengarna” under hela resan. Det rekommenderas, för dem som behöver det, att arbeta hårt med relationen och vid behov också involvera en professionell/konsult som kan följa med er genom hela processen (och kanske efteråt), medla i luckor som finns och hjälpa till med äktenskaplig kommunikation. Ju bättre grunderna är, desto bättre förberedd kommer ni att vara för föräldraskapet.
Utöver detta rekommenderas främst att andas, andas och andas under hela resan, använda mycket tålamod eftersom det är en utmanande process, full av upp- och nedgångar och även att lita på det företag ni har valt samt närma er processen med positiv och god energi eftersom resultatet är värt allt!
Idag är du en del av Tammuz-familjen; berätta hur du började jobba där.
Att jag blev en del av Tammuz-familjen var helt naturligt. Redan under resans gång blev jag en informell del av Tammuz, när jag var redaktör för Mako pride, där jag gav medialt stöd i den juridiska kampen för återföra de barn som fötts i Thailand till Israel.
Kort efter födseln föreslog Doron, grundaren av Tammuz, att jag skulle gå med i Tammuz-familjen och det var ett av de bästa besluten jag fattat. Att arbeta inom ett så meningsfullt område är oerhört givande. Jag träffar föräldrar i ett sånt speciellt vägskäl i deras liv, när de anländer fulla av spänning och med en stor dröm om att bli föräldrar. Det är ett stort privilegium och också ett tungt ansvar att delta i varje förälders resa.
Tack Roy för den underbara intervjun,
vi önskar dig all god hälsa och lycka från dina kära döttrar.
