Surrogatmödraskap är en assisterad reproduktionsteknik som gör det möjligt för delvis infertila föräldrar (minst en förälder måste ha genetiskt material) att sätta ett genetiskt besläktat barn till världen. Det är en ganska komplex och lång process. Surrogatmödraskap kan vara till hjälp vid diagnoser som allvarliga missbildningar av livmodern, upprepade missfall, hormonella obalanser som inte kan korrigeras, fullständig avsaknad av livmoder eller onkologiska sjukdomar där graviditet är förbjuden. Tekniken gör det möjligt för dessa föräldrar att sätta barn till världen, utan risk för hälsa och liv.
Men tyvärr finns det många myter och felaktig information om surrogatmödraskap, särskilt när det gäller barnets genetiska koppling.
Finns det en genetisk koppling mellan barnet och surrogatmamman?
Kommer barnet att ha surrogatmammans gener? Denna fråga intresserar många par som funderar på att skaffa barn via surrogatmödraskap. För att förstå denna fråga är det viktigt att förstå hur genöverföring sker under enkel fysiologisk befruktning.
För att skapa ett nytt mänskligt liv behövs två könsceller: en spermie och ett ägg. Var och en av dessa könsceller bär 50 % av embryots genetiska kod. När de förenas under befruktningen bildas en helt ny cell, som innehåller 50 % av moderns DNA och 50 % av faderns. Genom dessa gener överförs egenskaper som yttre skillnader, karaktär, beteende och till och med sjukdomar.
De specifika egenskaperna beror på vilka gener som är inblandade. Om till exempel fadern lätt blir överviktig, men inte modern, kommer barnet att bli mer likt den vars gener är mer dominanta inom detta område. Barnet kommer att bära med sig denna genetiska information från befruktningsögonblicket till slutet av sitt liv och kommer sedan att föra vidare informationen till eventuella framtida barn.
Surrogatmödraskap är en metod som använder cellerna från de biologiska föräldrarna (om möjligt). Först samlar man in moderns ägg och faderns spermier. Sedan sker befruktningen i laboratoriet där ett embryo utvecklas under flera dagar och sedan placeras det i livmodern hos en surrogatmamma. Fostret börjar sedan utvecklas och växa.
Surrogatmammans uppgift är att bära och föda barnet. Surrogatmammans genetiska information kan inte läggas till i den redan befintliga uppsättningen gener eftersom barnet redan från befruktningsögonblicket har sin egen genetiska kod, som är 50 % från modern och 50 % från fadern. Surrogatmamman kan endast överföra näringsämnen till barnet.
Om de blivande föräldrarna inte kan tillhandahålla sina egna könsceller kan en könscell från en donator användas. De kan antingen använda en äggdonator och/eller en spermadonator, men aldrig könscellerna från surrogatmamman.
Hur surrogatmamman påverkar barnet under graviditeten.
Surrogatmamman kan påverka barnets utveckling, tillstånd och liv. Mellan surrogatmamman och barnet finns en blod–placenta-barriär som skyddar barnet från skadliga ämnen, infektioner och andra ämnen som flyter i moderns blod, till exempel tobakspartiklar, tungmetaller, droger och kemikalier. Men eftersom barriären inte skyddar mot alla virus och bakterier kan surrogatmamman smitta ett foster som därmed kan födas med en sjukdom.
Därför är det nödvändigt att valet av surrogatmamma utförs på ett strikt sätt. Potentiella surrogatmammor screenas noggrant. Många tester utförs och uppmärksamhet ägnas åt surrogatmammans livsstil. Till exempel är det förbjudet att röka och dricka alkohol under graviditeten. Det är därför viktigt att föräldrar som vill gå igenom ett surrogatmödraskap endast kontaktar tillförlitliga byråer och specialister som tar hand om urvalet och övervakar surrogatmamman.
Behöver man genomgå ett DNA-test efter födseln?
Detta är en fråga som många föräldrar ställer. I allmänhet beror det på lagstiftningen i det land där surrogatprocessen äger rum. I de flesta fall kommer läkare att utföra en DNA-analys av barnet och de biologiska föräldrarna i slutet av ett surrogatprogram. Detta görs för att föräldrarna ska vara säkra på barnets genetik samt för juridisk dokumentation.
Dussintals studier och experiment har visat att barnet bär på de biologiska föräldrarnas gener. Inte ett enda test i världen har visat någon genetisk likhet mellan barnet och surrogatmamman. Därför behöver du inte alls oroa dig för att DNA-testet inte ska visa likheter mellan dig och ditt barn.
Kom ihåg att barnet kommer att ärva absolut allt från föräldrarna, från yttre drag, till karaktär och genetiska sjukdomar. I vissa fall kan barnet smittas av surrogatmamman, t.ex. om hon drabbas av en infektionssjukdom. Men med strikt övervakning av fertilitetskliniken, som följer surrogatmamman under hela graviditeten och utför regelbundna och omfattande diagnoser, kan du känna dig trygg och säker. Lycka till.
Tammuz Family
Vi är ett internationellt surrogat-, fertilitets- och äggdonationsföretag. För mer information, skriv till info@tammuz.com
Detta innehåll skapades endast för allmänna utbildningsändamål och kan komma att ändras med tiden. Tala med din läkare om eventuella frågor du kan ha angående ett medicinskt tillstånd, eftersom innehållet här inte ersätter en vårdplan som fastställts av en läkare.
